Underhåll av eldstäder och skorstenar

För att förbränningen ska blir bra så behövs en hög temperatur i eldningsutrymmet för att oförbrända gaser som innehåller farliga ämnen ska brinna upp och inte föras ut i luften och för att det inte ska onödigt mycket sot i skorstenen. Men höga temperaturer sliter på materialet, därför är det inte ovanligt att det blir skador i eldstadsutrymmet. Många eldstäder har en eldfast inklädnad i eldstadsutrymmet, i allmänhet av tegel, eldfast tegel eller vermikulit.

I öppna spisar som är murade med vanligt murtegel (röda ”vanliga” tegelstenar) kan man ofta se att flisor och flagor som är ca 1–2 centimeter tjocka har släppt från utsidan av stenen. I normalfallet är detta en estetisk brist eftersom muren som omgärdar öppna spisen är mycket tjockare än så (den är i regel minst ca 30 cm men kan vara uppemot 1,0 m) så då finns ett friskt och starkt murverk bakom ytskadan. Skadan beror på att brasan har fått tegelstenen att utvidgas under värmelasten till en punkt där den helt enkelt spricker. För att åtgärda detta krävs oftast att en murare försiktigt bilar loss de skadade stenarna och murar in nya stenar. Det hjälper inte att slamma eller putsa över det skadade partiet eftersom det inte håller.

Om tegelstenarna är gula och murade med ”flatan” utåt, d.v.s. att de är murade kantstående, så är det eldfast tegel. Det är en tegelsort som tål betydligt högre värme än rödteglet, men i vissa fall kan eldfast tegel spricka så att det närmast påminner om ett spindelnät – med många sprickor från mitten och utåt – så att tegelstenen är helt igenom trasig. Eller så buktar de eldfasta stenarna utåt och ser ut att ha släppt från bakmuren. Om du knackar på stenarna så låter det ihåligt, ”bomt”. Det som har hänt är att det eldfasta bruket har släppt från bakmuren. Åtgärden är att tillkalla en murare som byter ut hela inredet mot nya eldfasta stenar.

Moderna braskaminer har ett gult eldstadsinrede som ytligt kan påminna om spånplattor. Men givetvis är det inte spån, utan det är en mineral som heter vermikulit som tål mycket höga temperaturer och därför lämpar sig för eldstadsinreden samtidigt som materialet har en ringa vikt. Tyvärr är vermikulit skört och spricker lätt, det räcker ibland med att råka slänga in ett vedträ i brasan som träffar vermikuliten för att den ska spricka. Om en eller flera vermikulitplattor har gått sönder så ska du byta ut dem. Försök inte laga dem och låt dem heller inte vara trasiga. De är viktiga för förbränningen och när de är skadade så försämras förbränningen samt att du riskerar att överbelasta skorstenen med för mycket heta rökgaser. Du kan köpa nya vermikulitplattor hos en välsorterad spisbutik.

Braskaminer har oavsett ålder oftast en rökvändarplatta. Det är en platta av stål eller vermikulit som ligger som ett lutande tak högst upp i eldstadsutrymmet. Antingen vilar den på sidoplattorna av vermikulit eller, som kan vara fallet i gjutjärnsinsatser, på små utbuktningar av järn. Om rökvändarplattan är trasig eller saknas ska du inte elda förrän du ersatt den. Kolla med en spisbutik. Om den saknas så leder det till överhöga temperaturer i skorstenen och en förhöjd risk för brand. I vissa gamla kaminer finns ingen rökvändarplatta utan ett spjäll som öppnas när du öppnar eldstadsluckan och som regleras inåt när du stänger luckan. Dessa eldstäder ska inte ha rökvändarplatta. I öppna spisar och kakelugnar finns inte heller någon rökvändarplatta, men öppna spisar har oftast en rökhylla med motsvarande funktion. Rökvändarplattans funktion är att förlänga rökgasvägen så att man får ut värmen i rummet och inte rakt ut i skorstenen, ”att elda för kråkorna” är ett gammalt talesätt som illustrerar detta.

Kakelugnar kan få fula fogar med tiden. Du ska absolut inte använda kakelfog för att fylla i fogarna i en kakelugn, det blir för starkt och kan skada ugnen! Den ursprungliga kakelfogen är en blandning av kritpulver och färgpigment som matchar kaklens färg som blandats med vatten och ibland har en stärkelse tillsatts. Till vita kakelugnar används i allmänhet titanvitt som färgpigment. Om fogarna är svärtade så kan kakelugnen vara otät och i behov av att ugnen tas ner och muras upp igen med nytt material – så kallad omsättning. En kakelugn får endast muras med lerbruk. Vanligt murbruk får absolut inte användas. En kakelugn vidgar sig uppåt och utåt vid eldning och drar ihop sig när den svalnar av. Att använda murbruk gör att det naturliga rörelsemönstret förhindras och som en följd av det spricker kaklen och ugnen går sönder. Lerbruket är så pass flexibelt att det tillåter ugnen att röra sig vid eldning. I slutet av livslängden för en kakelugn så mattas lerbruket ut och orkar inte längre dra samman kaklen efter en brasa. Det är då de fula fogarna uppstår, och det kan vara tecken på att ugnen behöver sättas om. Vi hjälper dig gärna med att fastslå i vilket skick kakelugnen är i. Boka oss för en provtryckning!

En murad skorsten blir med tiden hårt åtgången av rökgaserna och väder och vind. Mest sliten blir skorstenen ovan tak och behöver förr eller senare muras om. Tecken på behov av ommurning är skadade fogar, frostsprängda stenar, att skorstenen blivit sotig utvändigt eller att skorstenskrönet är sprucket och skadat. När man låter mura om skorstenen gäller det att göra rätt! Tegelskorstenar var den helt dominerande typen av skorsten fram till 50-talet, även för ventilation. Om du tittar dig runt i Bromma så ser du att även flerbostadshusen från den tiden har många skorstenar. Dessa skorstenar används för ventilation från lägenheternas kök och badrum, så kallad självdragsventilation. Men de är i allt väsentligt murade på samma vis som en skorsten för en öppen spis eller kakelugn. Fram till 50-talet platsbyggdes husen och murarna hade stor kunskap och spelade en viktig roll i byggprocessen. Den enskilt viktigaste regeln för att en tegelskorsten ska hålla är att använda hårda stenar och följsamt bruk! Det betyder att tegelstenen ska vara hårdbränd men att bruket inte ska vara hårt! Ett hårt bruk har ett högt cementinnehåll och blir stumt och orörligt och spricker lätt av hög värme. Rena cementbruk ska absolut inte användas för skorstensmurning men inte heller kalkcementbruk med högt cementinnehåll. Allra bäst är att använda ett hydrauliskt kalkbruk tillsammans med en massiv hårdbränd sten. Näst bäst är att använda ett svagt kalkcementbruk och en hårdbränd hålsten som uttryckligen är avsedd för skorstenar. När tegelskorstenarna byggdes användes endast hårdbrända tegelstenar och hydrauliskt kalkbruk. Kalkbruk påminner om lerbruk i meningen att det är flexibelt och rör sig. När kalkbruk spricker så spricker det i många små sprickor som spelar mindre roll och ibland inte ens syns. När cementhaltigt bruk spricker så blir det en stor generalspricka som blir genomgående. Kombinationen av hårdbrända massiva tegelstenar och hydrauliskt kalkbruk fungerar alldeles utmärkt i vårt klimat och rätt murad så håller skorstenen i 50 år eller längre. Med fel kombination av tegelsten och bruk kan det hända att du får mura om skorstenen igen efter ett par år.

Återbruk av gamla tegelstenar är en tilltalande tanke och gammalt tegel är oftast av hög kvalitet. Men skorstenstegel kan vara söndereldat, om stenen låter ihålig när man knackar på den ska den kasseras. Skorstenstegel är dessutom bemängt med fetter och sot som gör att bruket binder sämre till stenen med ett svagt murverk resultat som följd. Det går dock i allmänhet bra att återanvända tegel som använts i väggar och som golvbeklädnad, eller tegel som återvunnits av specialiserade företag.

Kanalerna i skorstenen blir med tiden otäta. Förutom sämre funktion så leder otätheterna till att det blir mer sot men i vissa fall kan följden bli att rökgaser tränger ut i huset. Det finns i huvudsak tre metoder för att täta rökkanaler. Det första är så kallad glidgjutning, som går till så att en kompressormatad gummiblåsa alternativt en kombination av speciella skorstensborstar och skumgummin med täckduk över sig winschas genom kanalen medan ett speciellt skorstensbruk hälls på uppifrån som trycks ut i fogarna och bygger upp ett slags putsskikt på rökkanalsväggen. Detta återupprepas tills kanalen blir slät och rökgastät. Metoden har anor sedan 50-talet och är en beprövad metod som passar utmärkt för äldre tegelskorstenar. Det är också den enda tätningsmetoden som stärker upp en äldre skorsten i och med att fogarna i den berörda kanalen blir utfyllda med nytt bruk. Den andra metoden går ut på att en rostfri, böjlig slang monteras inuti den murade kanalen som för det mesta isoleras med vermikulit eller perlit på säck. Skorstensslang är en utmärkt metod i många fall, men lämpar sig sämre för öppna spisar eftersom kanalarean minskas och då kan det bli funktionsproblem vid eldning. I samband med att en braskassett/spisinsats installeras i öppna spisen är metoden dock ett bra val eftersom kassetten klarar sig med en mindre kanal. Den tredje metoden är den nyaste och går till så att ett kompositfoder monteras inuti kanalen, som sedan blåses upp med luft och härdas med ånga. Kompositfoder ger den mest gastäta slutprodukten, men den höga tätheten kommer bäst till sin rätt i flerbostadshus där många kanaler kopplas till en och samma fläkt och kanalsystemet behöver vara mycket tätt för att undvika onödigt fläktarbete som förbrukar energi. I småhus fungerar glidgjutning och skorstensslang alldeles utmärkt, och de tål högre temperaturer än kompositmaterialet.
Boka oss gärna för en provtryckning, för att bedöma behovet av kanaltätning.

Om du bygger på en våning på huset så behöver skorstenen förlängas. Murade tegelskorstenar förlängs med bästa resultat genom att de muras på med tegel, men det är i vissa fall möjligt att förlänga en murad skorsten med en modulskorsten av stål eller lättbetong. Vi kommer gärna ut och tittar och ger råd.

Om du har en äldre stålskorsten så ska du inte förlänga den. Byt ut den istället. Gamla stålskorstenar är inte tillverkade med samma hårda krav som idag och de har ofta skadad isolering eller skadat stålgods, vilket gör att de inte alltid ger ett fullgott brandskydd. Detsamma gäller om du ska byta ut din gamla kamin och har en äldre stålskorsten, byt ut skorstenen helt.

Om du har en lättbetongskorsten så är det möjligt att den går att förlänga med ett motsvarande material, men det behöver bedömas från fall till fall. Vi kommer gärna ut och gör den bedömningen.